Herakles Pt. II

”Han vandrade samma väg som Oidipus hade vandrat före honom. Båda två på jakt efter ett sätt att undgå ödet.” (sid. 164)

Herakles vandrade samma väg som Oidipus att undkomma ödet, bort från Thebe, som Oidipus hade vandrat innan honom, för att undkomma att mörda sin far och gifta sig med sin mor. Detta lyckas han inte med utan han mördar sin far och gifter sig med sin mor utan att han vet om det. Båda dessa män bär på otroliga styrkor och tvekar inte för att döda. I dagens samhälle skulle detta inte accepterats, men i Antiken så utsågs båda till hjältar. Herakles avtjänade dock sitt straff och med det så han synen på honom förändras. Var de båda verkligen hjältar? Det tåls att fundera på…

En annan sak jag reflekterade över var att de båda två dödade någon i sin egen familj. Oidipus dödade omedvetet sin pappa, eller han var medveten om att han dödade men inte att det var sin egen far han dödade. Detta ångrade han efter att han insåg vem det i själva verket var som han hade mördat. Samma sak gäller i Herakles fall. Han mördar sina söner, dock medveten om vad han gör men han ångrar det fortfarande efter. ”Han fick inte fram ett ord, förkrossad av sin egen gärning.” (sid. 156) Båda ångrar vad de har gjort i efter hand men innan dåden skiljer dig dessa karaktärer åt, den ena är medveten om vem han dräper, den andre inte, är det ödet i sig för dem båda?