Frankenstein inlägg 3 Pt. I

Varför tror du att hon valde underrubriken Frankenstein och den moderne Prometheus?
Eftersom att underrubriken är Frankenstein och den moderne Prometheus så kan vi utgå ifrån att Mary Shelley syftar på monstret som Prometheus och vi utgår därför till en början av denna analys efter samma teori och återkommer till andra tankar senare. Det finns flera starka täcken i boken som tyder och återspeglar precis vad hon skriver i underrubriken om att monstret skulle vara Prometheus. Det finns dessutom en mängd likheter med att Frankenstein också skulle vara Zeus, vilket gör att dessa två teorier stärker varandra.

Demonen som Prometheus
Prometheus betyder den förtänksamme vilket stämmer bra in på demonen vars ageranden sker med stor eftertänksamhet och han har dessutom stor självinsikt om hur han själv (t.ex. genom sitt utseende) kan påverka utkomsten av sitt agerande. Ett tydligt exempel på detta är t.ex. när han sitter utanför den lilla franska familjens stuga och funderar och funderar på hur det bästa sättet vore att lyckas få kontakt med dem. Han spenderar åtskillig tid på att bara fundera kring de eventuella konsekvenserna av sitt handlande och när han väl tar sig mod till att genomföra sitt genomtänkta uppdrag uppfylls hans värsta farhågor.(Norstedts s. 132-134) Men trotts att han är så förtänksam och analytisk kring sitt beslut går det ändå fel. Han tvingas på flykt från familjen han ”älskar” och straffas för att han utvecklar en djupare förståelse för människorna.

Allt demonen vill är att få kontakt med människorna och känna gemenskap med dem, men varje gång han närmar sig dem straffas han trots sina goda handlingar. Han straffas för det goda likt Prometheus gör när han ger människorna elden. Han har hjälpt den franska familjen under hela sin vistelse hos dem men trotts detta flyr det vilket demonen har svårt att förstå. Likaså när han räddar en liten flicka ur bäcken från en säker död. Han utför en god gärning men straffas för den.(Norstedts s. 140) Prometheus straffades genom att bli fastkedjad vid en klippa där en örn konstant hackade ut hans lever, som trotsaktigt växte ut igen. När levern växt klart återvände örnen för att hacka ut den igen. På ett liknande sätt straffas demonen av människorna med sitt förtroende när han gång på gång försöker söka kontakt med dem men blir avvisad vid varje försök.

Skillnaden är dock att monstret i det här fallet straffas av människorna själva och inte av hans egen skapare. Fast han straffas också av sin skapare, likt människorna straffas av Zeus, fast på ett annat plan genom att ge honom liv fast sedan kasta ut honom och låta honom leva utstött utan kunskap i det kalla.

Victor som Zeus
Victor ger liv åt monstret likt Zeus gjorde med människorna, sedan lämnar han monstret för att leva i ovishet utan kunskap precis sim Zeus gör med människorna. Detta är den starkaste kopplingen som binder samman boken med den grekiska mytologin enligt mig. Victor straffas också på samma sätt som Zeus gör eftersom att båda lämnar sina skapelser att leva i ovishet, vilket kommer tillbaka och straffar dem mer än något annat. Människorna och demonen uppnår kunskap trots att de lämnas att klara sig själva av sina skapare. Demonen får sin kunskap från människorna, bl.a. från den franska familjen och vandrarna som lämnar kvar elden* medans människorna i mytologin får elden från Prometheus vilket skänker dem stor kunskap. Kunskapen är det som i båda fallen straffar skaparna Frankenstien och Zeus. Vad Zeus inte ville var att människorna skulle bli mäktigare än gudarna vilket Prometheus hjälpte dem att bli, eller i alla fall komma en bit på vägen, för mäktigare blev de nog aldrig. Men till skillnad från människorna så blev demonen betydligt mäktigare än sin skapare och Victor straffas hela tiden genom att demonen är hans överman, vilket var vad Zeus hela tiden fruktade att människorna skulle bli om de fick för mycket kunskap. Kanske skulle Victor funderat lite extra innan han tog sitt beslut att skapa liv trotts allt…

*När demonen under den tidiga tiden i sitt liv för första gången kommer i kontakt med elden är ett stort steg i dess utvecklingsstadium. Han börjar efter detta tänka och analysera betydligt mera och börjar se naturliga sammanhang i sin omgivning.

Jag ser dock ytterligare en teori som framkommer om man inte tittar ordagrant på titeln, dvs,

Victor Frankenstein som Prometheus
Victor skulle också kunna vara Prometheus och det finns många tecken som tyder på detta. Victor ger liv och skapar en individ som är betydligt mäktigare än alla andra människor(Övermänskligsnabbhet och styrka mm) på samma sätt som Prometheus gör när han ger elden åt människorna. Människorna blir då mäktigare än alla andra raser på jorden, på samma sätt som demonen blir övermänsklig. Tyvärr blir följderna tragiska för de båda efter deras två stordåd. Prometheus straffas genom att kedjas fast och pinas på en klippa medans Victor plågas av sitt psyke och ligger sjuk i sin säng under svåra plågor under en lång tid. Båda pinas pga sina stordåd.

Den starkaste kopplingen mellan Victor och Prometheus tycker jag dock ändå är sättet som de kontinuerligt straffas på. När Prometheus är fastkedjad på bergväggen så hackar en örn ständigt ut hans lever men som konstant också växer tillbaka igen, men då kommer örnen också tillbaka ännu en gång för att hacka ut den. Det finns en klar koppling till Victor här nämligen genom sättet han plågas av demonen. Demonen dödar hans nära och kära en efter en vilket plågar honom djupt och innerligt. När han sakta börjar ta sig tillbaka och lägga en tragedi bakom sig dödar demonen igen och han faller ännu en gång ner i djup depression pga händelsen.

Detta har en klar koppling till hur levern växer tillbaka och äts upp gång på gång, på samma sätt som Victors familjemedlemmar dödas, en efter en när Victors hopp sakta växt tillbaka.

Nu har jag suttit sen kl halv 4 och försökt skriva och äntligen känner jag mig någorlunda klar! Fy fan(ursäkta franskan) vad jag hatar att va sjuk! Jag kan inte tänka klart för fem öre vilket gör mig ännu mer frustrerad! Hoppas att nån ändå finner resultatet någorlunda okej i alla fall!

Frankenstein inlägg 3 inom kort

Hello,
Jag ligger nu i sängen med 39° feber och otrevlig hosta och det ända jag ätit och druckit idag är 6 ipren och morfinbaserad hostmedicin för när jag försökte med lite middag så gick det inte så bra... det gick ner men kom upp illa kvikt igen.

Jag har legat här hela dagen och inte kunnat göra något. Jag har om och om igen försökt att skriva det sista blogginlägget om Frankenstein men jag klarar det verkligen inte. Jag får inte fram det jag vill och det som präntas ner på pappret ligger på en femårings nivå. Det är verkligen inte på den nivån jag vill avsluta det här projektet och jag känner därför att det är bättre att välja och lägga ner projektet för idag och sova, och se om jag lyckas komma fram till något imorgon! Förhoppningsvis så har min feber sjunkit då för det är det värsta. Jag fryser som ett djur trotts att jag ligger med fleecetröja och mjukisbyxor under duntäcke, dessutom så kallsvettas jag så fort jag rör mig det minsta lilla.

Men nu ska jag försöka återgå till sömnen igen. Det är trotts allt det enda jag egentligen lyckats med idag, att sova. Så tro inte att jag skriver det här nu för att jag är trött och inte orkar, för det är inte så. Jag har som sagt legat till sängs hela dagen idag och försökt och försökt att få ner några tankar på papper men utan lycka! :( Det här var ju en riktig toppenstart på lovet! Men jag tror de kan bero på att jag sovit så dåligt under den senaste veckan vilket har satt mitt immunförsvar helt ur spel.

Men nu ska jag föröska sova så ska jag verkligen försöka att prestera ett inlägg tills imorgon. Titta tillbaka då!

Frankenstein inlägg 2

Allt som existerar symboliserar någonting. En symbol kan vara en idé, ett begrepp, ett sätt att uttrycka något eller en egenskap. Det kan också vara så mycket mer än vad som begränsas av ”våra” lagar. I dagens samhälle har vi en bestämd bild av vad saker symboliserar och betyder. Romantik, t.ex., betyder kärlek och djupa känslor och om man säger romantisk roman så ger detta direkt en bild av en roman som handlar om kärlek och starka känslor personer emellan. Men just romantik är så mycket mer. Känslor är fortfarande i centrum, men inte på samma sätt, inte enbart känslor personer emellan utan så mycket mer känslor. Känslan är kärnan till existensen, naturen, kulturen och samhället, känslan är kärnan till hela tillvaron.

I boken så är känslan således också det återkommande ”temat” och i kapitel efter kapitel så radas exempel efter exempel upp på just detta, känslan. Fokusen ligger hela tiden på hur tillvaron ser ut och vilken känsla som förmedlas. Enligt romantiken så är som sagt känslan kärnan till tillvaron. Boken är således en romantisk roman.

Demonen lever efter romantikens regler. Han har formats i människans avbild och det är just människans känsla av honom som har gjort honom till den hemska varelse som han är. Exempel på detta är t.ex. när demonen räddar livet på en liten flicka som håller på att drunkna. Barnets far flyr i fasa undan sitt barns räddare och när han upptäcker att demonen följer efter, i godan tro, så skjuter mannen honom. Demonen förstår inte varför han i gengäld såras när han har räddat en människas liv.

”Jag har räddat en människa från undergång och i gengäld plågas jag av svåra smärtor… Den milda välvilja jag känt blott för några ögonblick sedan ersattes av djävulsk vrede och tandagnisslan.”(Norstedts s. 140)

Demonen styrs av sina känslor och han utvecklar tidigt starka känslor, innan han ens förstår vad de betyder.

”Han drog upp henne och log med en sådan vänlighet och tillgivenhet att jag greps av en egendomlig märklig känsla, en blandning av smärta och njutning som jag aldrig förr förnummit, varken av hunger, köld… och jag drog mig undan från fönstret, oförmögen att uthärda dessa stämmningar.” (Norstedts s. 105-106)

Han försöker finna någon som kan förmedla dessa känslor till honom och på så sätt finna ro. Men de känslor som människorna möter honom med formar honom till att istället visa lika stor avsky för dem som de gör för honom. Han formas alltså till den han är pga av människans känslor för honom.

Känslan som naturen och upplevelsen förmedlar till karaktärerna har också en stor roll genom hela berättelsen för romantiken. Det återkommer exempel efter exempel på detta och ett starkt sådant är när Frankenstein och Clerval åker längs floderna mot England.

”Även jag, betryckt till sinnes och ständigt oroad av dystra känslor, även jag gladdes. Jag låg på båtens botten och stirrade upp i den molnfria blå himlen, jag tycktes insupa ett lugn som länge varit mig främmande. Och om detta var mina intryck, vem kan då beskriva Henrys? Han kände sig ha blivit förflyttad till sagolandet och njöt en lycka som människan sällan får smaka.” (Norstedts s. 156)

Detta är ett typexempel på romantik där känslan står i centrum.

Frankenstein, inlägg ett

Victor Frankenstein utvecklade tidigt en fascination för naturkunskap och studerade ämnet flitigt under både sin uppväxt och under sina skolår. Men vad som fascinerade honom mer än något annat var livet och hur det fungerade men framförallt nyckeln till det. Att hitta nyckeln till livet blev med tiden mer än en fascination och utvecklades under tiden till en besatthet. Victor, som var en mycket målmedveten och fokuserad person, övertygade sig själv om att han skulle lyckas med att besvara en av de största frågorna inom både naturkunskap och livet. Han ville skapa liv och ge död materia ett nytt liv. Hans förmåga att övertyga sig själv och en otrolig beslutsamhet gjorde honom besatt av målet. När han misslyckades så höll han kvar tanken om att han nästa dag skulle kunna lyckas. Det var hans egna föreställningar som drev honom framåt, och också djupare ner i sin egen besatthet. Detta får honom att tappa kontakten med omvärlden och hela sin familj.

Men när hans projekt fullbordas är resultatet någonting helt annat än vad han förväntat sig. Värkligheten kommer ifatt honom och han återfår greppet om både sig själv och omvärlden som han tidigare tappat. Han inser vad han har skapat och ångrar detta och tillslut blir det för mycket för honom och han bryter ihop.

Frankenstein har starkt kategoriserats som en galen vetenskapsman men tycker att galen är att ta steget lite långt. Jag skulle istället beskriva honom som en målmedveten och extremt envis person som tyvärr halkar av banan lite just pga sin egen envishet. Men han lyckas ju ändå få tillbaka fattningen och uppfattas av sjökapten i början som en riktigt bra och trevlig människa.

Egentligen så kan Frankenstein jämföras med vilken elitidrottare som helst idag. De kategoriseras inte som galna bara för att de regelbundet utmattar sig själva fysiskt och psykiskt för att nå upp till en dröm. De lägger ner sin själ i något som de kanske inte kommer lyckas med. Det är vad Frankenstein gjorde, fast de kanske inte riktigt har samma besatthet, tur är väl det… Men frågan är då var gränsen för galen går? Idag finns det säkert många personer som med samma besatthet jobbat för något men misslyckats, Frankenstein lyckades trotts allt vilket är något stort i sig...

Stämmningsfull kortskrivning

Låt nr 1 - Imperiet
Stämning
Imperiet och Thåström. En väldigt stämningsfull låt. Den hyser om dystrare tider men ger ändå budskapet av att ljuset kommer att återvända och om att det förr eller senare blir bättre, även fast det är hårt nu. Jag har en ganska stark relation till den här typen av musik (Imperiet, Thåström, Nationalteatern, Blå tåget och till viss del Cornelis) eftersom att min pappa har en så pass stark relation till musiktypen. Det är väl det man kan kalla för musik-arv och det jag har blivit influerad av genom min uppväxt. Därför ger den här typen av musik mig ro på något sätt. Jag kan slappna av och i mitt undermedvetna så relaterar jag till mitt hem och min uppväxt, och framför allt till min far. Det ger en trygghet.

Tema
Melodi och textval i låten avslöjar om att låten handlar om dystrare ting(händelser) av något slag. Tornarten går nästan uteslutande i moll vilket gör att låten får en dyster känsla. Textspråket säger mig att det inte är en nyskriven utan kanske skulle kunna vara en dyster psalm som har nytolkats av Imperiet? Stämningen och dysterheten i låten ger mig känslan av att låtens tema skulle kunna ha något med kyrkan att göra.

Låt nr. 2 - Månskenssonaten
Stämning
Vacker, rogivande, hypnotiserande… Man blir som indragen i musiken och den fantastiska känsla som den sprider. Det här är vad jag skulle kalla för stämningsfull musik där allt du känner är musikens påverkan på dina sinnen och kropp. Den låter kroppen slappna av och bara ta in musik. För mig är det här perfekt musik. Inte för att jag lyssnar på den i Ipoden när jag går från skolan men musik som påverkar alla sinnena så mycket skulle jag kalla för perfekt. Det är få låtar och stycken som ger den här typen av inverkan på mig. Jag klarade faktiskt inte av att skriva detta stycke av kortskrivningen under låten eftersom att jag inte kunde koppla bort musiken och fokusera på texten utan musiken slet hela tiden tag i hjärnan och drog den till sig. Det är musik som påverkar, det är bra musik, stämningsfull musik, som påverkar än även fast man inte aldrig annars lyssnar på den musiken. Men det ska man inte behöva, en gång ska räcka, och det gör den här låten. Den levererar!

Tema
Begravningen är över. Steget är avklarat. En lättnad sprids i kroppen men samtidigt så sitter sorgen av den förlorade fortfarande kvar som ett djupt sår i sinnet. Men nu har läkningsprocessen börjat. Du kommer hem, lägger in ett vedträ i brasan och sjunker ner i den stora läderfåtöljen och känner hur lättnaden sprids i rummet. En lättnad blandat med sorg. Det är vad denna melodi är och om den skulle kunna beskrivas med ord så ger det mig känslan av det här är scenariot som beskriver låten bäst. Det är så jag skulle beskriva temat. En blandning mellan sorg och hopp.

Bild 1 – David Caspar Friedrich
Samtalet
De båda männen tittade ut över avgrunden och ner i den becksvarta sjön. Månskäran från nymånen var tunn som en sytråd men lyste trotts detta upp hela natten.
- ”Ser du?” sa den ena mannen
- ”Nej vadå, det är ju helt svart!?” svarade den andra mannen frågande
- ”Precis! Det är det som är tjusningen! Vi står här och tittar in i tomma intet. I det som inte finns. Det är vad vi gör det till så som vår framtid. Vi bestämmer vart vi själva vill ta oss” sa den andra mannen insiktsfullt
- ”Men man ser för sig månens spegelbild i vattnet om man tittar lite längre bort”
- ”Eller är det i själva verket månen man ser, som lyser upp himlen?”
- ”Du är ju knäpp!” svarade den andra mannen samtidigt som han la sin arm på den andres axel som stöd
- ”Men i o för sig, det skulle kunna vara sant, man ser knappt någon skillnad.
- ”Nej, inte under en fantastisk kväll som denna…”
De båda männen blickade ut över vyerna och försjönk i djupa tankar kring livet och dess resa. De sa inte ett ord till varandra under resten av kvällen. Det behövdes inte. De visste redan alla svaren.

Om man ska analysera de två sistnämnda delarna tillsammans så kan man säga att dessa två definitivt hör i hopp. Om Månskenssonaten skulle ha ett omslag och släppas på CD idag, skulle David Caspar Friedrich målning göra det omslaget och lika så tvärt om. Om tavlan skulle ha ett soundtrack skulle det vara Månskensonaten.

Kära dagbok...

Min resa ner i underjorden har gett mig insikt, insikt om livet och dess resa. Människan är bara pjäser, pjäser i ett spel vi inte råder någon vilja över. Vi vandrar på en resa vars mål redan är förutbestämt. När tiden väl är kommen slungas vi i Guds händer mot slutmålet. Det är ödet.

Your ever most faithful,
Dante Alighieri

Helvete också!!!...eller?....

Jag tror inte på gud. Vad jag tror är att gud finns, om man vill. Jag tror att gud finns för de som behöver något att tro på. En förklaring, en mening, nått att leva för. För mig är helvetet en symbol, ett mått av ont, inte en plats man kommer till efter döden för att straffas för sina synder.

Världen idag behöver mått för gott och ont, en piska och en morot, ett paradis och ett helvete. Hela samhället är uppbyggt på detta sätt, jobbar du hårt, lönar det sig, du får moroten. Syndar du, begår brott, bryter mot reglerna, så straffas du, hamnar i fängelse, piskas. Detta är vad helvetet är för många idag, fängelset, dit du kommer och du syndar, begår brott, det är helvetet på jorden. Den sista platsen man vill komma till, precis vad helvetet är för religionen.

Vad som en gång var en plats är idag en symbol. Synderna straffar sig inte i efterlivet, utan i nutid och det håller kvar människorna på jorden. Vårt moderna ”helvete” är likt karma där bra gärningar belönas och dåliga straffas, detta i verkliga livet, inte i efterlivet. Så fungerar också samhället idag och det är det som har fått människor att förändra bilden av helvetet. Helvetet idag är inte längre en plats efter döden utan mer en symbol för brottsyndikatets verkan...

//Jag försökte att göra nått annurlunda denna gång, testa på nått nytt helt enkelt och se om det funkade! Just so you know...

Edit:_:_
Glömde säga det! En dagboksanteckning från Dante poppar upp imorgonbitti nån gång när jag kommer till skolan eftersom den ligger skriven i mitt franskablock i skåpet... så alltså bloggar Dante här imorgon! Trevligt!:)