Frankenstein, inlägg ett

Victor Frankenstein utvecklade tidigt en fascination för naturkunskap och studerade ämnet flitigt under både sin uppväxt och under sina skolår. Men vad som fascinerade honom mer än något annat var livet och hur det fungerade men framförallt nyckeln till det. Att hitta nyckeln till livet blev med tiden mer än en fascination och utvecklades under tiden till en besatthet. Victor, som var en mycket målmedveten och fokuserad person, övertygade sig själv om att han skulle lyckas med att besvara en av de största frågorna inom både naturkunskap och livet. Han ville skapa liv och ge död materia ett nytt liv. Hans förmåga att övertyga sig själv och en otrolig beslutsamhet gjorde honom besatt av målet. När han misslyckades så höll han kvar tanken om att han nästa dag skulle kunna lyckas. Det var hans egna föreställningar som drev honom framåt, och också djupare ner i sin egen besatthet. Detta får honom att tappa kontakten med omvärlden och hela sin familj.

Men när hans projekt fullbordas är resultatet någonting helt annat än vad han förväntat sig. Värkligheten kommer ifatt honom och han återfår greppet om både sig själv och omvärlden som han tidigare tappat. Han inser vad han har skapat och ångrar detta och tillslut blir det för mycket för honom och han bryter ihop.

Frankenstein har starkt kategoriserats som en galen vetenskapsman men tycker att galen är att ta steget lite långt. Jag skulle istället beskriva honom som en målmedveten och extremt envis person som tyvärr halkar av banan lite just pga sin egen envishet. Men han lyckas ju ändå få tillbaka fattningen och uppfattas av sjökapten i början som en riktigt bra och trevlig människa.

Egentligen så kan Frankenstein jämföras med vilken elitidrottare som helst idag. De kategoriseras inte som galna bara för att de regelbundet utmattar sig själva fysiskt och psykiskt för att nå upp till en dröm. De lägger ner sin själ i något som de kanske inte kommer lyckas med. Det är vad Frankenstein gjorde, fast de kanske inte riktigt har samma besatthet, tur är väl det… Men frågan är då var gränsen för galen går? Idag finns det säkert många personer som med samma besatthet jobbat för något men misslyckats, Frankenstein lyckades trotts allt vilket är något stort i sig...