Frankenstein inlägg 2

Allt som existerar symboliserar någonting. En symbol kan vara en idé, ett begrepp, ett sätt att uttrycka något eller en egenskap. Det kan också vara så mycket mer än vad som begränsas av ”våra” lagar. I dagens samhälle har vi en bestämd bild av vad saker symboliserar och betyder. Romantik, t.ex., betyder kärlek och djupa känslor och om man säger romantisk roman så ger detta direkt en bild av en roman som handlar om kärlek och starka känslor personer emellan. Men just romantik är så mycket mer. Känslor är fortfarande i centrum, men inte på samma sätt, inte enbart känslor personer emellan utan så mycket mer känslor. Känslan är kärnan till existensen, naturen, kulturen och samhället, känslan är kärnan till hela tillvaron.

I boken så är känslan således också det återkommande ”temat” och i kapitel efter kapitel så radas exempel efter exempel upp på just detta, känslan. Fokusen ligger hela tiden på hur tillvaron ser ut och vilken känsla som förmedlas. Enligt romantiken så är som sagt känslan kärnan till tillvaron. Boken är således en romantisk roman.

Demonen lever efter romantikens regler. Han har formats i människans avbild och det är just människans känsla av honom som har gjort honom till den hemska varelse som han är. Exempel på detta är t.ex. när demonen räddar livet på en liten flicka som håller på att drunkna. Barnets far flyr i fasa undan sitt barns räddare och när han upptäcker att demonen följer efter, i godan tro, så skjuter mannen honom. Demonen förstår inte varför han i gengäld såras när han har räddat en människas liv.

”Jag har räddat en människa från undergång och i gengäld plågas jag av svåra smärtor… Den milda välvilja jag känt blott för några ögonblick sedan ersattes av djävulsk vrede och tandagnisslan.”(Norstedts s. 140)

Demonen styrs av sina känslor och han utvecklar tidigt starka känslor, innan han ens förstår vad de betyder.

”Han drog upp henne och log med en sådan vänlighet och tillgivenhet att jag greps av en egendomlig märklig känsla, en blandning av smärta och njutning som jag aldrig förr förnummit, varken av hunger, köld… och jag drog mig undan från fönstret, oförmögen att uthärda dessa stämmningar.” (Norstedts s. 105-106)

Han försöker finna någon som kan förmedla dessa känslor till honom och på så sätt finna ro. Men de känslor som människorna möter honom med formar honom till att istället visa lika stor avsky för dem som de gör för honom. Han formas alltså till den han är pga av människans känslor för honom.

Känslan som naturen och upplevelsen förmedlar till karaktärerna har också en stor roll genom hela berättelsen för romantiken. Det återkommer exempel efter exempel på detta och ett starkt sådant är när Frankenstein och Clerval åker längs floderna mot England.

”Även jag, betryckt till sinnes och ständigt oroad av dystra känslor, även jag gladdes. Jag låg på båtens botten och stirrade upp i den molnfria blå himlen, jag tycktes insupa ett lugn som länge varit mig främmande. Och om detta var mina intryck, vem kan då beskriva Henrys? Han kände sig ha blivit förflyttad till sagolandet och njöt en lycka som människan sällan får smaka.” (Norstedts s. 156)

Detta är ett typexempel på romantik där känslan står i centrum.